vuxen

Vuxen? Nej, jag tror inte att du är det för vuxna beter sig inte så här.

Saknad? Nej, inte särskilt.


Nu har jag varit iväg på körresan och jag kan sammanfatta den så här: Rolig, skrattframkallande, halvkass sömn, fint hotell med nice utsikt från 22:a våningen, trevlig rumskamrat, trevligt shoppingsällskap, god mat och jag unnade mig 3 tunikor, dyr choklad (300 spänn för 800 g äkta belgisk choklad, alltså handgjord och handplockad i en fin ask som stoppades i en fin påse) och två parfymer (köpte på färjan, 100 ml CKin2u, 100 ml christina aguilera). Två favoriter helt klart! CKin2u hade jag när vi gifte oss så den frambringar minnen för mej!

Och under resans gång fick jag se tusentals underbara tulpaner i alla möjliga sorter!

Under resans gång fick jag även ett dödsbesked (det var väntat men inte mindre jobbigt för det). Kristians styvpappa dog när jag var iväg.

Så i måndags var vi i kyrkan i eket när de ringde för Bruno, vi tände ljus och bara satt där i gemenskap. Nästa vecka blir det begravning och vi ska gå hela familjen. Folk kanske tycker vi är knasiga som tar med en 1½-åring på en begravning. Men vi känner att det är rätt, döden är inget man ska knyssla med, döden är naturlig och oftast tar barn mer naturligt på döden än vad vi vuxna gör. Och givetvis går en av oss ut med Lukas om han skulle bli allt för skrikig. Han var med på en begravnig i december och det gick jättebra. Inte för att han satt tyst men han skrek inte heller, han pratade och pekade. Och ja, vi har frågat svärmor om det är okej att han hänger med. Vi hade nog tagit med honom även om han hade varit äldre, han träffade ju faktiskt bruno, satt i hans knä, fick gotter osv av honom.

Idag är det valborg och då fyller kristians farmor år, alltså lukas gammelfarmor, så vi ska till henne i eftermiddag. Efter det besöket styr vi bilen till svärmor och vi hoppas på att det är uppelhåll så vi kan grilla.

På söndag är det tänkt att vi ska titta på betessläpp!

fegt

jag inser nu att en person som jag trodde var min vän inte är min vän.
Man avslutar inte saker utan att säga vad som är fel, iaf inte i min värld.
Det är fegt att inte våga säga ifrån, fegt att inte våga konfrontrera.

Ena dagen pratade vi, nästa dag är jag visst utplånad från din vardag. Och jag fattar faktiskt ingenting.
Klarade du inte av att jag inte alltid är på glatt och trevligt humör? Klarade du inte av att jag lyssnar på gospelmusik?

Eller vad är det som har hänt.

Antagligen något jag inte får reda på eftersom du är så feg att du inte vågar säga vad som har hänt.


Hoppas du mår bra iaf, vet inte om du läser här.



Lukas slog i pannan i glasbordet igår och trillade av sin bobby car idag och slog i bakhuvudet.
Imorgon drar jag till Bryssel, det kommer nog bli jobbigt att vara utan familjen i några dagar. Snacka om
att jag ska gosa med Lukas imorgon!