Självömkan nu!
Jag stör mej något otroligt på folk som tycker så syyyyyyyyyyyyyyyyynd om sej själva, att det är så syyyyyyyyyynd om dem och omgivningen inte förstår dem. Värst är det dem som tycker synd om sej själv fast det bara är små fesna bagateller som de hänger upp sig på. Att de ger upp alldeles för tidigt och tror att det är en massa fel fast allt hänger på att de är så otåliga och tror att allt är lika lätt alltid. Tyvärr kan jag inte skriva ut exakt vad jag stör mej på för jag har ingen koll på vem som läser denna blogg. Varför ska man tycka synd om sej själv? Man kommer inte vidare i livet om man gör det. Jag försöker att inte gräva ner mej och jag har nog lyckats hittills. Jag förväntar mej nämligen inte att vissa saker kommer att ske första försöket, oddsen är för kassa för det. Bara för det lyckas fort första gången betyder inte det att det går lika fort de andra gångerna. Jag tänker elaka tankar och faktiskt hoppas jag att de slår in. Jag är en egoist, det är alla människor, så är det bara. Tänk efter själv, visst är människan en liten egoist innerst inne. Min mun kan le men mina tankar kan ni inte läsa. *mouahahahahahaha*
Men ni, mina närmsta vänner, det är inte er jag stör mej på. Det är ej heller gamla klasskamrater. Jag längtar så till skolan börjar igen så jag kan kräka ur mej lite.....stackars Jessica, Elin och Mia.....=)
Ibland vandrar mina tankar till folkhögskolans tid, det är nog 8 år sen jag gick på folkhögskola. Ett år som innebar många diskussioner (oftast om helt meningslösa saker), mycket tedrickande, många tokigheter och en hel del minnen (både bra och dåliga). Jag undrar så vad det har blivit av en del av mina vänner, jag tror att de var/är mina vänner, fast vi inte hållt någon direkt kontakt. Karin har jag hittat här på internet, Maria vet jag vart hon är men det skulle vara skoj att veta vart hon håller hus. Josefin är tillbaka på Öland. Sen vet jag inte mer. Karin, om du läser detta, vet du vart folket håller hus?
Idag är det två veckor sedan jag blev fru till mina älskade make! Han är min bästa vän, min stöttepelare och mitt livs kärlek. Jag längtar såååååååååååå!
Nu är det även offentligt, alltså mitt efternamn. Det är uppdaterad i namnregister så nu ska jag fixa nytt foto till körkortet. Sen måste jag nog ringa banken och se hur jag ska gå tillväga med att skaffa nytt bankkort.
Men ni, mina närmsta vänner, det är inte er jag stör mej på. Det är ej heller gamla klasskamrater. Jag längtar så till skolan börjar igen så jag kan kräka ur mej lite.....stackars Jessica, Elin och Mia.....=)
Ibland vandrar mina tankar till folkhögskolans tid, det är nog 8 år sen jag gick på folkhögskola. Ett år som innebar många diskussioner (oftast om helt meningslösa saker), mycket tedrickande, många tokigheter och en hel del minnen (både bra och dåliga). Jag undrar så vad det har blivit av en del av mina vänner, jag tror att de var/är mina vänner, fast vi inte hållt någon direkt kontakt. Karin har jag hittat här på internet, Maria vet jag vart hon är men det skulle vara skoj att veta vart hon håller hus. Josefin är tillbaka på Öland. Sen vet jag inte mer. Karin, om du läser detta, vet du vart folket håller hus?
Idag är det två veckor sedan jag blev fru till mina älskade make! Han är min bästa vän, min stöttepelare och mitt livs kärlek. Jag längtar såååååååååååå!
Nu är det även offentligt, alltså mitt efternamn. Det är uppdaterad i namnregister så nu ska jag fixa nytt foto till körkortet. Sen måste jag nog ringa banken och se hur jag ska gå tillväga med att skaffa nytt bankkort.
Slappt
Aileeen, det är slappt, mycket slappt!
Nu är jag fru!
Nu har jag snart landat efter all glädjeyra! Jag är fortfarande helt slut efter vigseln i lördags. Min absolut bästa dag i hela mitt liv! Jag vet inte vad jag ska skriva om den dagen, det är så svårt att sätta ord på allt som hände, så jag skrapar nog bara lite på ytan.
Det började med att jag sov kasst natten mellan fredagen och lördagen. Jag vaknade och somnade hela tiden, väldigt oroligt. När jag klev upp vid 6.50 så mådde jag illa, antagligen en massa stress, inte nervositet. Jag kräktes iaf lite och sen kändes det bättre. Jag kunde dock inte tugga och svälja för då mådde jag illa. Men det gick bra att dricka så jag drack en massa vatten.
Klockan 9 anlände jag till frisören. Min vän Elin tittade förbi och höll mej sällskap, trevligt! Frisören fixade håret och sminket, sen fick jag byta om där med. Jag blev helnöjd med håret och sminkningen och klänningen var nästan pricken över i:et. När jag nästan var klar så kom fotografen förbi och tog lite bilder, skoj skoj! Jag var klar vid 11.40, så jag gick över till fotografen för att vänta in Kristian som yrade runt efter min bukett. Han körde först till fel florist.....=)
Vi fotades först i studio, både traditionella bilder och lite spexbilder. Tror vi var klara i studion vid 13-tiden. Det var uppehållsväder så vi stack iväg för att fota ute. Vi fotograferades vid Perstorps sjön, Perstorps golfbana, Ättiksflaskan (symbol för Perstorps Ättikan) och inne i Oderljunga kyrka. Vid 14.15 så gick vi över till församlingshemmet och gömde oss på ovanvåningen för kören övade på nedervåningen. Klockan 14.56 gick vi över till kyrkan och ställde oss i vapenhuset. Klockorna började ringa, mina tårar började rinna. Sen började Aase spela på orgeln och portarna öppnades upp. Ett magiskt ögonblick. Jag gick in med tårar i ögonen och förhoppningsvis leende på läpparna, jag minns inte om jag log eller inte. Men jag var lycklig, oerhört lycklig! Det är jag fortfarande!
När vi skulle ge varandra löftena så började mina tårar att trilla igen, jag fick knappt fram de sista orden i löftet. När jag sa de sista så började typ halva kyrkan att snyfta, mäktigt!
Jag är så nöjd med vigselakten, avslappnad och med mycket musik. Kören sjöng bra och solisten var som vanligt underbart bra! Jag hade valt ut bra psalmer med tycker jag.
Det som är trist är att det gick så fort, jag vill tillbaka dit och bara suga in alla intryck! Tur att vi har det filmat, vi ska se det någon dag. Korten kommer nog också snart, fotografen har skickat in dem för framkallning idag. Det ska bli så skoj att se dem!
Efter vigselakten åkte vi med en cabbe, vi tog ett litet byavarv. Mottagningen hade vi hemma i vårt hus. Vi fick flytta in det i vårt utrum för det var så blött i gräsmattan. Tur att vi har ett stooooooooort utrum!
Maten var supergod, tårtan var god, sällskapet var trevligt, presenterna var bra (inga dubletter).
Lite senare på kvällen tog jag och min make taxi till Helsingborg för natten skulle vi tillbringa i en bröllopssvit på Marina Plaza. Det var skönt när vi stängde dörren om oss och bara kunde sitta ner och prata igenom hela dagen. Det var ju en ganska omtumlande dag! Nackdelen med sviten var att jacuzzin var bara för en person, trist! Man vill ju kunna slappna av tillsammans.
Men vi badade lite iaf, sen kröp vi ner i sängen......mer om den natten får ni inte reda på!
Hmmmm, det var nog i stort hela vår dag. Som sagt, det är svårt att berätta om hur dagen var. Man måste nästan ha varit där för att få in känslan. Jag tror nog att Elin och Jessica vet hur det kändes....=)
Älskar dej min underbara make! Det är för alltid du och jag!
Det började med att jag sov kasst natten mellan fredagen och lördagen. Jag vaknade och somnade hela tiden, väldigt oroligt. När jag klev upp vid 6.50 så mådde jag illa, antagligen en massa stress, inte nervositet. Jag kräktes iaf lite och sen kändes det bättre. Jag kunde dock inte tugga och svälja för då mådde jag illa. Men det gick bra att dricka så jag drack en massa vatten.
Klockan 9 anlände jag till frisören. Min vän Elin tittade förbi och höll mej sällskap, trevligt! Frisören fixade håret och sminket, sen fick jag byta om där med. Jag blev helnöjd med håret och sminkningen och klänningen var nästan pricken över i:et. När jag nästan var klar så kom fotografen förbi och tog lite bilder, skoj skoj! Jag var klar vid 11.40, så jag gick över till fotografen för att vänta in Kristian som yrade runt efter min bukett. Han körde först till fel florist.....=)
Vi fotades först i studio, både traditionella bilder och lite spexbilder. Tror vi var klara i studion vid 13-tiden. Det var uppehållsväder så vi stack iväg för att fota ute. Vi fotograferades vid Perstorps sjön, Perstorps golfbana, Ättiksflaskan (symbol för Perstorps Ättikan) och inne i Oderljunga kyrka. Vid 14.15 så gick vi över till församlingshemmet och gömde oss på ovanvåningen för kören övade på nedervåningen. Klockan 14.56 gick vi över till kyrkan och ställde oss i vapenhuset. Klockorna började ringa, mina tårar började rinna. Sen började Aase spela på orgeln och portarna öppnades upp. Ett magiskt ögonblick. Jag gick in med tårar i ögonen och förhoppningsvis leende på läpparna, jag minns inte om jag log eller inte. Men jag var lycklig, oerhört lycklig! Det är jag fortfarande!
När vi skulle ge varandra löftena så började mina tårar att trilla igen, jag fick knappt fram de sista orden i löftet. När jag sa de sista så började typ halva kyrkan att snyfta, mäktigt!
Jag är så nöjd med vigselakten, avslappnad och med mycket musik. Kören sjöng bra och solisten var som vanligt underbart bra! Jag hade valt ut bra psalmer med tycker jag.
Det som är trist är att det gick så fort, jag vill tillbaka dit och bara suga in alla intryck! Tur att vi har det filmat, vi ska se det någon dag. Korten kommer nog också snart, fotografen har skickat in dem för framkallning idag. Det ska bli så skoj att se dem!
Efter vigselakten åkte vi med en cabbe, vi tog ett litet byavarv. Mottagningen hade vi hemma i vårt hus. Vi fick flytta in det i vårt utrum för det var så blött i gräsmattan. Tur att vi har ett stooooooooort utrum!
Maten var supergod, tårtan var god, sällskapet var trevligt, presenterna var bra (inga dubletter).
Lite senare på kvällen tog jag och min make taxi till Helsingborg för natten skulle vi tillbringa i en bröllopssvit på Marina Plaza. Det var skönt när vi stängde dörren om oss och bara kunde sitta ner och prata igenom hela dagen. Det var ju en ganska omtumlande dag! Nackdelen med sviten var att jacuzzin var bara för en person, trist! Man vill ju kunna slappna av tillsammans.
Men vi badade lite iaf, sen kröp vi ner i sängen......mer om den natten får ni inte reda på!
Hmmmm, det var nog i stort hela vår dag. Som sagt, det är svårt att berätta om hur dagen var. Man måste nästan ha varit där för att få in känslan. Jag tror nog att Elin och Jessica vet hur det kändes....=)
Älskar dej min underbara make! Det är för alltid du och jag!
Bara några dagar kvar!
Ja, på lördag är det dags och jag är redo!
Jag hämtade hem min klänning igår, så fin!
På fredag kommer det att hända mycket, tur att folk hjälper till! Det ska städas i huset, ingen idé att göra det innan fredag. Sen ska vi hämta porslin och så ska vi duka och förbereda inför lördagen.
Jag måste även komma ihåg att ringa min frisör och säga exakt tid som vi ska träffas på lördag.
Jag ser verkligen fram emot vigseln, men det är lite pirrigt!
Jag hämtade hem min klänning igår, så fin!
På fredag kommer det att hända mycket, tur att folk hjälper till! Det ska städas i huset, ingen idé att göra det innan fredag. Sen ska vi hämta porslin och så ska vi duka och förbereda inför lördagen.
Jag måste även komma ihåg att ringa min frisör och säga exakt tid som vi ska träffas på lördag.
Jag ser verkligen fram emot vigseln, men det är lite pirrigt!