Böcker!

Jag har fått denna inspiration ifrån Theresans bokblogg. Denna vecka är det kvinnliga författare som gäller. Alltså kvinnliga författare som man gillar.

Camilla Läckberg: Helt klart den bästa svenska kvinnliga författaren inom kriminalromangenren.

Margit Sandemo: Jag fick låna sagan om isfolket, sen var det kört!

Elizabeth George: jag gillar hennes böcker om Lynley och Harvey.

Tamara McKinley: Bra böcker som jag fastnar snabbt i.

Maria Gripe: Skrev underbara barn- och ungdomsböcker, men de passar även till vuxna

Jag har inte haft ork att läsa så mycket senaste tiden men nu äntligen har jag läst ut Tyskungen av Camilla Läckberg. Camilla blir bara bättre och bättre! I Tyskungen hände det saker hela tiden som förde historien framåt. Jag kunde inte gissa vem som var den skyldige förrän de sista sidorna. Har ni inte läst Camilla Läckbergs böcker så gör det!

Jag längtar redan efter Camillas nästa bok, tror den kommer att heta Sjöjungfrun!

I natt läste jag ut boken På liv och död, skriven av Micke Dubois senaste sambo Gitte Nilsson.

Info om boken (taget från adlibris.com)
På natten den sista november 2005 tog komikern Micke "Svullo" Dubois sitt liv i ett cykelförråd, bara 46 år gammal. Få visste att den hejdlöst rolige Svullo hade en mörk sida. Att det bakom hans provocerande och utmanande figurer fanns ett avgrundsmörker. I nästan tio år var Gitte Nilsson sambo med Micke Dubois. Tillsammans har de tre barn.

I boken berättar Gitte öppenhjärtligt om deras relation och Mickes allt svårare sjukdom. Berättelsen pendlar mellan ljusaste lycka och mörkaste sorg.


Boken var väldigt lättläst, och det kändes som om jag hade läst storyn i tidigare böcker. En man som led av depression och senare tog livet av sig. Den var inte alls märkvärdig eller unik. Jag lärde inte känna Micke Dubois bättre för att jag läst boken, jag lärde mej inte mer om depressioner när jag läste boken.

Tyvärr så kommer jag nog inte att rekommendera den till en massa folk, det finns bättre böcker om depression. Danielle Steels bok, En stråle av ljus är mycket bättre.

Nu när jag suttit vak i två nätter har jag läst ut lite böcker, jag ska jobba i natt med så jag får se vilken bok jag ska ta med mej!

Skammens boning var inte alls så bra som jag hade förväntat mej. Jag kunde inte måla upp bilder för mitt inre hur människorna och omgivningen såg ut. Språket var lite speciellt och föll mej inte i smaken.


Natten till igår så läste jag även ut Glasblåsarns barn av Maria Gripe, och jag måste säga att filmen är bättre. Boken Glasblåsarns barn skrapar bara lite på ytan, men nu är den inte vänd till vuxna utan barn. Den är bara 150 sidor lång. Jag har helt klart läst bättre böcker av Maria Gripe.


Natten till idag så läste jag ut boken Hannibal -upptakten av Thomas Harris. (bilden är tagen ifrån adlibris.com). Storyn började bra, sen blev den seg och ganska ointressant enligt mitt tycke. Slutet var så där, känns som om allt hände lite för fort. Jag gillar När lammen tystnar, Röd Drake och Hannibal, bättre än vad jag gillar Hannibal -upptakten.

Har ni inte läst När lammen tystnar så tycker jag att ni ska göra det, boken är mycket bättre än filmen och filmen är inte precis dålig....=)

Jag vet inte riktigt vilken bok jag ska sätta tänderna i nu, men jag återkommer!

Nu ikväll har jag börjat läsa den självbiografiska boken Skammens boning. Den är skriven av Doris Dahlin.  Så här står det om den på adlibris hemsida:

I ett litet hus i Härnösand bor Doris med sina föräldrar. Det är 1950-tal och folkhem, och Doris har långt, ljust hår och Amerikaklänningar. Men hon får inte le så att de trasiga, bruna tänderna syns, hon får inte berätta att pappa dricker Elakt vatten och att hon och mamma måste smyga till grannarnas tvättstuga om nätterna för att kunna tvätta, och på vintern är det is på vattenhinken i köket om morgnarna, eftersom elden har brunnit ut under natten.

Det är många gånger släkten som blir räddningen för barnet Doris mostrarna som skickar presenter och tar hand om henne på sommarlovet, mormodern som dött innan Doris föddes, men som blir en förebild för henne. Samtidigt finns där mörka hemligheter: farbrodern som tog livet av sig, farmodern som ströp sitt förstfödda barn.

Skammens boning är en självbiografisk berättelse om en uppväxt i Härnösand under femtio- och sextiotalen. Det är en krönika över det Fattigsverige som dröjde sig kvar långt in i modern tid, och om en ganska vanlig svensk släkt. Men det är också en historia om att överleva och att hitta sig själv. Skammens boning är en bok som går rätt in i hjärtat och som kan påminna om Elsie Johanssons romaner och om Frank McCourts Ängeln på sjunde trappsteget.

Idag läste jag ut andra boken om Gunnar Barbarotti, En helt annan historia. Detta är andra boken av fyra och jag längtar redan efter den tredje.

Denna historia blir en helt annan historia i slutet, mycket bra vändning tycker jag. Gunnar har många tankar, men det tynger inte ner historien för det. Jag läste cirka 300 sidor på 3 timmar, fort tror jag att det är.  Jag kan dock erkänna att den var ltie svår att komma in i, tog cirka 100 sidor innan jag fastnade riktigt! Så om ni ska läsa den, ge in upp!