Män som hatar kvinnor

Idag läste jag de sista sidorna i denna sega bok. Det tog drygt 300 sidor innan det började hända något intressant, sen avslutades boken med 50-60 sidor som var ganska trista. Kan det vara så att jag hade för höga förväntningar? Alla verkar ju hylla Stieg Larssons böcker, men just nu förstår jag inte varför.

Stieg har ett bra språk men ibland för mycket ointressanta saker. För vem bryr sig om att Salander har en toshiba laptop eller hur många gigahertz datorn är på osv.

Jag kommer säkerligen läsa de andra två böckerna för det är ju en trilogi, och har man läst första boken måste man ju läsa de andra två med. Jag hoppas innerligen att de andra två böckerna är mer intressanta från början.

Jag har helt klart läst bättre kriminalare/deckare än Män som hatar kvinnor.

Vita nätter

För någon vecka sedan läste jag ut boke VIta nätter av Ann Cleeves. Detta är andra boken på svenska, den första boken heter Svart som natten.

Boken utspelar sig på Shetlandsöarna, tyvärr får jag ingen riktig bild av hur det ser ut där på Shetlandsöarna men jag föreställer mej naturen som den är på Island. Kanske har jag helt fel för mej!

Poliskommisarien som står i centrum i Anns böcker är Jimmy Perez. Årstiden är sommar och på Shetlandsöarna blir det aldrig riktigt mörkt på kvällarna/nätterna, precis som norrut här i Sverige.
Det är vernissagefest och dit kommer en man som påstår att han inte vet vem han är, han brister i gråt och Jimmy försöker luska ut vem han är. Men mannen försvinner mystiskt därifrån och dagen därpå hittar man honom död, han hänger i en fiskebod och har en clownmask för ansiktet.

För att lösa mordgåtan behöver Jimmy forska i det förflutna.

Jag gillar själva storyn och Anns skrivsätt, jag gillade ju även hennes förra bok Svart som natten. Denna gång kunde jag faktiskt inte luska ut vem som var mördaren förrän det avslöjades i boken.

Givetvis längtar jag till nästa bok kommer ut på svenska!

Nu ska jag fortsätta att läsa Lyssna till ditt hjärta, Tara av Geraldine O'Neill. Jag jobbar en del och är gravid så min ork tryter tyvärr. Men jag försöker iaf hålla igång läsandet!

Den mörka ängeln av Mari Jungstedt

Jag läste precis ut Den mörka ängeln och vet inte riktigt vad jag ska tycka om den. Som vanligt gick det fort att läsa Maris bok, hon har ju inget svårt språk, ibland känns det nästan lite för banalt men ändå kan jag inte låta bli att läsa hennes böcker.

Tycker inte att Den mörka ängeln är någon direkt kriminalroman/deckare utan mer en bok känslor från alla inblandade. Verkar som om alla mer eller mindre är på väg in i någon livskris. Tyvärr kunde man luska ut ganska fort vem som var den skyldige.

Nu låter det som om jag inte alls gilla boken men på något konstigt vis så gillar jag nog den iaf. Jag kommer säkerligen läsa nästa bok av Mari Jungstedt för jag är ganska säker på att det kommer en sjunde bok.

Info om boken (text från adlibris)
Vårvindarna viner över Gotland när den nya kongresshallen intill Visby hamn ska invigas. Alla öns potentater är inbjudna och festfixaren Viktor Algård lyckas genomföra arrangemanget perfekt. Men det ska bli hans sista fest. Morgonen därpå hittas han mördad i en undanskymd personalhiss i byggnaden.
   Kort efter mordet totalförstörs tre sommarstugor i en våldsam brand ute vid ett raukområde på södra Gotland.
   Kommissarie Knutas söker kopplingar och ställs inför ett mörkt drama som tvingar honom att konfronteras med egna problem.
   TV-journalisten Johan Berg tar hjälp av sin Emma för att söka sanningen, vilket får förödande konsekvenser.
   Och i utredningens skugga skymtar den mörka ängeln, oåtkomlig och obeveklig.

Svårfångat byte

Idag läste jag ut åttonde boken om Stephanie Plum av Janet Evanovich.
Stephanie Plum är en prisjägare, kanske inte världens smidigaste sådan utan hon bjuder på mycket fniss!

Jag gillar Plum, vissa böcker är så klart roligare och bättre än andra. Man ska läsa dem i följd för att få mest ut av dem. Jag har 12 böcker om Plum, tror det finns 13 på svenska än så länge. Jag spar på dessa böcker för jag vill inte att de ska ta slut.

Om ni inte har testat Evanovich så gör det!

Sjöjungfrun

(bild ifrån adlibris)

Efter en lång väntan så var det återigen dags för att läsa en ny Camilla Läckberg. Jag vet inte varför hennes böcker fängslar mej, de bara gör det helt enkelt.
Dock så tycker jag att Sjöjungfrun inte är lika bra som Tyskungen, jag luska ut saker långt innan de kom fram i boken, lite tråkigt faktiskt!

Den handlar om 4 män som får mystiska hotbrev och några av dem mördas. Hmmm vet inte vad mer jag ska skriva om boken.....ni kan alltid läsa om den på adlibris om ni är intresserade!

För tillfället ser jag fram emot att bibblan förhoppningsvis snart får in Mari Jungstedts senaste bok.

Utan onda aningar

Igår läste jag ut en väldigt bra bok som är aktuell idag, Utan onda aningar skriven av Jan-Sverre Syvertsen.
Boken handlar om Tonje, 14 år, som försvinner spårlöst när hon är på väg hem från sin handbollsträning. Hon är som tonåringar är mest men har skaffat sig två farliga hobbyer att chatta på Internet och att strippa inför webbkamera för den som betalar. Nu får hon betala priset för sina aningslösa tilltag. Det hela utspelar sig i samhället Ski som ligger en bit utanför Oslo.
Efter mycket nystande och dragande i trådar inser man ett en internationell orienterad pedofilgrupp är inblandad så kämpar man mot tiden för att hitta Tonje, hittas hon försent är risken stor att hon forslas ut i Europa till pedofiler.
Boken visar vad naiva tonåringar kan göra för pengar. Att i de lugnaste vatten simmar de farligaste fiskarna, i denna bok är det många ur en personalstyrka på en skola som är inblandade.

En sak jag stör mej lite på är alla engelska uttryck som norrmännen använder sig av. Men enligt min lärare i svenska b, samt vår lärobok, så är norskan ett av de språk som har tagit till sej mycket av engelskan. De blandar gärna norskan med engelska.

Läs boken om ni får möjlighet!

Årets första utlästa bok

 (bild lånad från adlibris)

Nu ikväll läste jag ut Den enda lögnen av Harlan Coben. Jag gillar Harlans böcker om men de är lite förutsägbara ibland. De går fort att läsa och jag vill hela tiden veta vad som händer trots att jag kanske kan räkna ut hur vissa saker ligger till. Vill man läsa en bladvändare så är detta en sådan bok!
Jag har läst alla böcker som finns utgivna på svenska, alltså Harlans böcker. Jag tror att jag har gjort det iaf, och jag har inte blivit besviken hittills!

En natt försvinner fyra ungdomar som befinner sig på ett sommarläger i skogens mörker. Två av dem hittas sedan brutalt mördade. De andra två är spårlöst försvunna - förmodligen döda. En misstänkt man grips och döms senare för morden. Fyra familjer får sina liv förändrade för alltid. 

Paul "Cope" Copeland, distriktsåklagare, har efter tjugo år lämnat sin systers tragiska död bakom sig. Han är fullt sysselsatt med att balansera sin uppåtgående karriär med livet som ensamstående far till en sexårig flicka. Cope arbetar hårt med ett kontroversiellt rättsfall: att få två rika vita collegepojkar fällda för en brutal våldtäkt på en svart prostituerad strippa.

När en man hittas mördad upptäcks kopplingar till Cope som arbetade som ledare på sommarlägret och till händelserna som inträffade tjugo år tidigare.

Skumtimmen av Johan Theorin



Idag läste jag ut boken Skumtimmen av Johan Theorin. Det är en av de bättre böcker jag har läst den sista tiden. Historien fördes framåt samtidigt som man fick tillbakablickar. En riktig bladvändare. Jag ser fram emot en ny bok av Johan Theorin.

Info om boken:
En kort stund funderade pojken på att vända om , gå tillbaka över ängen och klättra över muren igen. Han hade ingen klocka och exakta tider betydde ingenting för honom, men himlen ovanför hans huvud var mörkgrå nu och luften omkring honom hade kallnat ännu mer. Han visste att dagen började ta slut och att natten snart skulle komma.
Han skulle bara gå en liten bit till över den mjuka marken. Han visste ju var han var; stugan där hans mormor låg och sov fanns bakom honom, även om han inte längre kunde se den. Han fortsatte framåt över den platta marken, fram mot den suddiga väggen av dimma som gick att se men inte att fånga; som på ett magiskt sätt hela tiden förflyttade sig en bit bortåt, som om den lekte med honom.
Pojken stannade. Han höll andan.
Allt var tyst och ingenting rörde sig, men plötsligt hade pojken fått en känsla av att han inte var ensam.
Hade han hört ljud i dimman?


En dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet på norra Öland försvinner en liten pojke utan några som helst spår. I dagar letar familjen, polisen och frivilliga efter honom. Tjugo år senare får pojkens mor Julia ett oväntat telefonsamtal från sin far, den åldrige sjökaptenen Gerlof Davidsson. Han ber henne komma till Öland för att hjälpa honom med efterforskningar kring dottersonens försvinnande.
Julia återvänder till sin barndomsö och tillsammans börjar de söka i det förflutna. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann. Ändå sägs han ibland vandra på det öländska alvaret i skymningen. I skumtimmen.

RSS 2.0