Ut ur mörkret

Idag läste jag ut ännu en bra bok, det är skönt när jag hittar böcker som jag inte kan lägga ifrån mig. Det ger mig tillbaka läslusten!

Ut ur mörkret är skriven av Linda Caine och Robin Royston. Robin är en psykoterapeut som tar sig an en patient som heter Linda Caine. Linda drabbas av en djup deperssion och man får följa hennes barndomsresa som döljer många hemska hemligheter. Som liten bodde Linda med sin familj i Rhodesia som ligger i Afrika (idag är Rhodeisa två länder Zambia och Zimbabwe).

Redan från första sidan är jag fast, jag bara vill veta vad som har hänt Linda. Jag kan känna hennes ångest igenom boken och jag gottar mej inte i hennes elände. Jag blir förundrad över att hennes tro till Gud inte rubbas under hennes inre resa, efter allt hon har varit med om så borde hon tvivla tycker jag.

Boken är på 500 sidor men vips så var boken utläst. Jag har läst de timmar då Lukas har sovit under dagarna så nu är det dags att ta fram dammsugaren, den har fått vila tack vare boken!


Prins Annorlunda

Jag var på bibblan i veckan och såg då denna bok, blev genast nyfiken och vips så lånades den med hem! Boken är en biografi skriven av Sören Olsson och hans fru Yvonne. Sören Olsson är nog mest känd som medförfattare till Bert- och Suneböckerna.

Söre och Yvonne har tre barn, en pojke och två flickor. Pojken heter Ludvig och det är om honom boken handlar om. Eller inte enbart om honom utan om hur det är att få ett barn med Downs Syndrom utan att man har upptäckt det på ul. Ovissheten innan diagnosen är fastställd och hur det är att vara förälder till ett barn som är annorlunda i samhällets ögon.

När Ludvig är 12 eller 13 år så upptäcker läkarna en sak som vänder upp och ner på hela deras vardag. Ludvig har ett allvarligt hjärtfel som inte har upptäckts tidigare. Detta hjärtfel kommer att förkorta Ludivgs liv och ingen vet när döden kommer att slå till.

Boken känns ärlig och språket är lätt. Jag läste ut den på några få timmar, kunde inte lägga ner den helt enkelt.


Stulen barndom

Igår läste jag ut Stulen barndom av Virginia Holm. Det är en verklighetsbaserad bok och handlar om att växa upp med en mamma som har schizofreni.

Så här står det om boken på adlibris.se

"1974 var inget bra år att bli galen", skriver Virginia Holman i denna uppseendeväckande och smärtsamt roliga berättelse om att växa upp med en schizofren mor under ett kaotiskt och händelserikt årtionde.
    I maj 1974, ett år efter att Patty Hearst och hennes kidnappare rånade Hibernia National Bank, äger en helt annan kidnappning rum, långt borta från massmediernas stora rubriker. Virginias mor Molly, som lider av sitt första psykotiska tillstånd, är övertygad om att hon värvats av en hemlig armé. Rösterna i Mollys huvud befaller henne att tillsammans med sina två döttrar, Virginia och Emma, bege sig till familjens sommarhus.

Men boken handlar om så mycket mer tycker jag. Den ger en insikt i hur en psykos kan arta sig. Den visar på en ömtålig flicka som genom snatteri försöker få upp ögonen på folk att något inte står riktigt rätt till i hennes familj. Den handlar om en pappa som gör allt för att inte överge sina döttrar och sin hustru.

Jag tyckte om boken, för den tog inte bara upp en massa hemskheter utan visade även glädje.

Det ska bli ett sant nöje att döda dig



Idag har jag läst ut boken Det ska bli ett sant nöje att döda dig, skriven av Magdalena Graaf.
En mycket bra bok som jag rekommenderar. Jag har ändrat uppfattning om Magdalena!

I boken Det ska bli ett sant nöje att döda dig berättar Magdalena Graaf om det äktenskap som hon ingick som gravid nittonåring. Vad som till en början var ungdomlig familjelycka, med en omtänksam om än kriminellt belastad man, övergick snart i misshandel och fullständig terror. Magdalena Graaf skildrar trovärdigt och med den inlevelse som bara egna erfarenheter kan ge, hur hon till slut lär sig att leva med makens våldsamma raserianfall, trots att de utgör ett dödligt hot. Hon ber inte om medlidande, utan beskriver osentimentalt och rakryggat hur den unga Magdalena sakta bryts ner. Hon visar också vilken betydelse stödet från föräldrar och vänner haft för att ge historien ett lyckligt slut.

Det här är en naken och mycket dramatisk skildring av en ung mammas kamp för att överleva och skydda sig själv och sitt barn från en man som när som helst kan gå till attack. Magdalena Graaf ger oss en berättelse om social misär och kvinnomisshandel, men också om styrka, stolthet och mänskligt mod. Hon ger röst och samtidigt hopp åt många kvinnor som befinner sig i en liknande situation. Med sin historia vill hon återupprätta inte bara sig själv utan också alla de kvinnor som fallit offer för manligt våld.

I boken berättar Magdalena Graaf även om sin uppväxt med två sökande och kärleksfulla föräldrar, samt om tiden efter flykten från äktenskapet, den framgångssaga som innebar att hon och hennes syster Hannah inte bara blev kända utan även något av ett begrepp i Sverige. Den här avslöjande berättelsen visar att man kan lyfta sig själv ur det svartaste mörker och den djupaste förtvivlan och med hjälp av andra vinna självrespekten åter och få ett värdigt och innehållsrikt liv

På liv och död : historien om Micke Dubois






I natt läste jag ut boken På liv och död, skriven av Micke Dubois senaste sambo Gitte Nilsson.

Info om boken (taget från adlibris.com)
På natten den sista november 2005 tog komikern Micke "Svullo" Dubois sitt liv i ett cykelförråd, bara 46 år gammal. Få visste att den hejdlöst rolige Svullo hade en mörk sida. Att det bakom hans provocerande och utmanande figurer fanns ett avgrundsmörker. I nästan tio år var Gitte Nilsson sambo med Micke Dubois. Tillsammans har de tre barn.

I boken berättar Gitte öppenhjärtligt om deras relation och Mickes allt svårare sjukdom. Berättelsen pendlar mellan ljusaste lycka och mörkaste sorg.


Boken var väldigt lättläst, och det kändes som om jag hade läst storyn i tidigare böcker. En man som led av depression och senare tog livet av sig. Den var inte alls märkvärdig eller unik. Jag lärde inte känna Micke Dubois bättre för att jag läst boken, jag lärde mej inte mer om depressioner när jag läste boken.

Tyvärr så kommer jag nog inte att rekommendera den till en massa folk, det finns bättre böcker om depression. Danielle Steels bok, En stråle av ljus är mycket bättre.

Skammens boning



Nu ikväll har jag börjat läsa den självbiografiska boken Skammens boning. Den är skriven av Doris Dahlin.  Så här står det om den på adlibris hemsida:

I ett litet hus i Härnösand bor Doris med sina föräldrar. Det är 1950-tal och folkhem, och Doris har långt, ljust hår och Amerikaklänningar. Men hon får inte le så att de trasiga, bruna tänderna syns, hon får inte berätta att pappa dricker Elakt vatten och att hon och mamma måste smyga till grannarnas tvättstuga om nätterna för att kunna tvätta, och på vintern är det is på vattenhinken i köket om morgnarna, eftersom elden har brunnit ut under natten.

Det är många gånger släkten som blir räddningen för barnet Doris mostrarna som skickar presenter och tar hand om henne på sommarlovet, mormodern som dött innan Doris föddes, men som blir en förebild för henne. Samtidigt finns där mörka hemligheter: farbrodern som tog livet av sig, farmodern som ströp sitt förstfödda barn.

Skammens boning är en självbiografisk berättelse om en uppväxt i Härnösand under femtio- och sextiotalen. Det är en krönika över det Fattigsverige som dröjde sig kvar långt in i modern tid, och om en ganska vanlig svensk släkt. Men det är också en historia om att överleva och att hitta sig själv. Skammens boning är en bok som går rätt in i hjärtat och som kan påminna om Elsie Johanssons romaner och om Frank McCourts Ängeln på sjunde trappsteget.

RSS 2.0