Prins Annorlunda
Jag var på bibblan i veckan och såg då denna bok, blev genast nyfiken och vips så lånades den med hem! Boken är en biografi skriven av Sören Olsson och hans fru Yvonne. Sören Olsson är nog mest känd som medförfattare till Bert- och Suneböckerna.
Söre och Yvonne har tre barn, en pojke och två flickor. Pojken heter Ludvig och det är om honom boken handlar om. Eller inte enbart om honom utan om hur det är att få ett barn med Downs Syndrom utan att man har upptäckt det på ul. Ovissheten innan diagnosen är fastställd och hur det är att vara förälder till ett barn som är annorlunda i samhällets ögon.
När Ludvig är 12 eller 13 år så upptäcker läkarna en sak som vänder upp och ner på hela deras vardag. Ludvig har ett allvarligt hjärtfel som inte har upptäckts tidigare. Detta hjärtfel kommer att förkorta Ludivgs liv och ingen vet när döden kommer att slå till.
Boken känns ärlig och språket är lätt. Jag läste ut den på några få timmar, kunde inte lägga ner den helt enkelt.
Söre och Yvonne har tre barn, en pojke och två flickor. Pojken heter Ludvig och det är om honom boken handlar om. Eller inte enbart om honom utan om hur det är att få ett barn med Downs Syndrom utan att man har upptäckt det på ul. Ovissheten innan diagnosen är fastställd och hur det är att vara förälder till ett barn som är annorlunda i samhällets ögon.
När Ludvig är 12 eller 13 år så upptäcker läkarna en sak som vänder upp och ner på hela deras vardag. Ludvig har ett allvarligt hjärtfel som inte har upptäckts tidigare. Detta hjärtfel kommer att förkorta Ludivgs liv och ingen vet när döden kommer att slå till.
Boken känns ärlig och språket är lätt. Jag läste ut den på några få timmar, kunde inte lägga ner den helt enkelt.
Musselstranden
Musselstranden är skriven av Marie Hermanson. Jag har tigare läst Hembiträdet och Mannen under trappan och måste säga att de böckerna är snäppet bättre än Musselstranden. Jag tycker bäst om Mannen under trappan, lite smått obehaglig men ändå fängslande.
Det är något med Maries berättarstil som får mej att fastna, att vända bla
Handling (från adlibris)
Från ett smutsigt barnhem i Indien anländer Maja till sommarhuset i Bohuslän. Året är 1969, en tid full av framtidstro. Hennes adoptivfamilj är idealisk: föräldrarna är kulturkändisar, farfar professor, syskonen begåvade och självständiga. Men Maja är en gåta. Trots kärlek och uppmuntran förblir hon stum och otillgänglig.
När Maja är fyra år följer hon med sina tonårssyskon för att tälta ute i havsbandet. Under natten försvinner hon spårlöst. Sex veckor senare finner man henne vid Musselstranden, långt från den ö där hon försvann.
Ulrika, kamrat till Majas storasyster, följer händelserna på nära håll. Som vuxen grubblar hon fortfarande över Majas försvinnande. Hon beger sig på nytt till Musselstranden och gör ett märkligt fynd.
Som en mörk skugga i bakgrunden finns en annan ung kvinna, Kristina, som skapar sina egna bilder, sin verklighet, av vad hon finner vid havet. Kanske har hon en ovanlig förmåga att se samband i det till synes oförenliga.
Det är något med Maries berättarstil som får mej att fastna, att vända bla
Handling (från adlibris)
Från ett smutsigt barnhem i Indien anländer Maja till sommarhuset i Bohuslän. Året är 1969, en tid full av framtidstro. Hennes adoptivfamilj är idealisk: föräldrarna är kulturkändisar, farfar professor, syskonen begåvade och självständiga. Men Maja är en gåta. Trots kärlek och uppmuntran förblir hon stum och otillgänglig.
När Maja är fyra år följer hon med sina tonårssyskon för att tälta ute i havsbandet. Under natten försvinner hon spårlöst. Sex veckor senare finner man henne vid Musselstranden, långt från den ö där hon försvann.
Ulrika, kamrat till Majas storasyster, följer händelserna på nära håll. Som vuxen grubblar hon fortfarande över Majas försvinnande. Hon beger sig på nytt till Musselstranden och gör ett märkligt fynd.
Som en mörk skugga i bakgrunden finns en annan ung kvinna, Kristina, som skapar sina egna bilder, sin verklighet, av vad hon finner vid havet. Kanske har hon en ovanlig förmåga att se samband i det till synes oförenliga.
Om jag kunde drömma - Stephenie Meyer
Jag började i boken Om jag kunde drömma, men lämnade tillbaka den utan att ha läst ut den. Läste drygt 200 sidor, boken blev inte bättre, utan rena rama sömnpillret. Tur att det gick att skumläsa den, men orkade som sagt var inte med slutet.
Om jag kunde drömma är första boken om Edward och Bella, en kärlekshistoria mellan en vampyr och en människa.
Jag förstår inte riktigt hur böckerna kan ha blivit så populära, men jag kanske är för gammal ( 31år) för att inse det kärleksfulla i deras förhållande. Jag får inte en bild i mitt inre hur han ser ut för det är inte bra beskriver i böckerna, en mindre vet jag hur Bella ser ut. Jag tycker att Edward försöker styra Bella, och försöker ta reda på allt hon tänker och studerar henne när hon sover, smyger runt i deras hus. Lite väl kontrollerande kille för min smak.
Jag vet inte hur det hela artar sig, om hans kontrollbehov minskas eller inte.
Hade jag varit 15 så kanske jag hade gillat boken mer, men jag är tveksam för jag har haft ungefär samma boksmak så länge jag kan minnas. Men när jag var 15 så kanske jag inte tänkte på att Edward har lite kontrollbehov, jag kanske inte hade analyserat boken i mitt inre heller, utan läst den för vad den är; en kärlekshistoria mellan en vampyr och en människa.
Jag har nu börjat i Musselstranden av Marie Hermanson, hoppas den är lika bra som de andra böckerna jag har läst av henne! (Hembiträdet och Mannen under trappan, har ni inte läst dem så gör det!)
Om jag kunde drömma är första boken om Edward och Bella, en kärlekshistoria mellan en vampyr och en människa.
Jag förstår inte riktigt hur böckerna kan ha blivit så populära, men jag kanske är för gammal ( 31år) för att inse det kärleksfulla i deras förhållande. Jag får inte en bild i mitt inre hur han ser ut för det är inte bra beskriver i böckerna, en mindre vet jag hur Bella ser ut. Jag tycker att Edward försöker styra Bella, och försöker ta reda på allt hon tänker och studerar henne när hon sover, smyger runt i deras hus. Lite väl kontrollerande kille för min smak.
Jag vet inte hur det hela artar sig, om hans kontrollbehov minskas eller inte.
Hade jag varit 15 så kanske jag hade gillat boken mer, men jag är tveksam för jag har haft ungefär samma boksmak så länge jag kan minnas. Men när jag var 15 så kanske jag inte tänkte på att Edward har lite kontrollbehov, jag kanske inte hade analyserat boken i mitt inre heller, utan läst den för vad den är; en kärlekshistoria mellan en vampyr och en människa.
Jag har nu börjat i Musselstranden av Marie Hermanson, hoppas den är lika bra som de andra böckerna jag har läst av henne! (Hembiträdet och Mannen under trappan, har ni inte läst dem så gör det!)
Män som hatar kvinnor
Idag läste jag de sista sidorna i denna sega bok. Det tog drygt 300 sidor innan det började hända något intressant, sen avslutades boken med 50-60 sidor som var ganska trista. Kan det vara så att jag hade för höga förväntningar? Alla verkar ju hylla Stieg Larssons böcker, men just nu förstår jag inte varför.
Stieg har ett bra språk men ibland för mycket ointressanta saker. För vem bryr sig om att Salander har en toshiba laptop eller hur många gigahertz datorn är på osv.
Jag kommer säkerligen läsa de andra två böckerna för det är ju en trilogi, och har man läst första boken måste man ju läsa de andra två med. Jag hoppas innerligen att de andra två böckerna är mer intressanta från början.
Jag har helt klart läst bättre kriminalare/deckare än Män som hatar kvinnor.
Stieg har ett bra språk men ibland för mycket ointressanta saker. För vem bryr sig om att Salander har en toshiba laptop eller hur många gigahertz datorn är på osv.
Jag kommer säkerligen läsa de andra två böckerna för det är ju en trilogi, och har man läst första boken måste man ju läsa de andra två med. Jag hoppas innerligen att de andra två böckerna är mer intressanta från början.
Jag har helt klart läst bättre kriminalare/deckare än Män som hatar kvinnor.
