Odd Thomas

image4

I söndagsnatt läste jag ut Odd Thomas, fällde några tårar i slutet. Historien blev så verklig, en sak som kan hända när som helst och var som helst. Det kändes inte det minsta konstigt att Odd Thomas kunde kommunicera med de döda. Karaktärerna blev levande och storyn kändes väldigt äkta.  Nu väntar jag ivrigt på att bibblan får in Alltid Odd och Broder Odd. Det är alltså tre böcker i serien! Om man nu kan kalla det serie!

(text från adlibris)
   De döda pratar inte. Jag vet inte varför. Men de försöker kommunicera, och Odd Thomas, kock på en snabbmatsrestaurang i en liten stad mitt i öknen är deras motvillige förtrogne.

Kanske är det en gåva, kanske en förbannelse, men Odd försöker göra vad han kan för de tysta själar som söker upp honom. Ibland vill de skipa rättvisa, och Odds tips till stadens polischef kan ibland lösa ett brott, och då och då förhindra ett. Men den här gången är det annorlunda.

En mystisk man kommer till staden med en glupande aptit, ett arkivskåp sprängfyllt med information om världens värsta mördare, och ett följe av hyenaaktiga skuggor. Vem mannen är och vad han vill kan inte ens Odds bortgångna informatörer berätta för honom. Den mest illavarslande ledtråden är en sida riven ur en kalender med datumet 15 augusti. Idag är det den 14:e.

Om tjugofyra timmar kommer staden att vakna till en dag präglad av kaos. När ondskan rullar ihop sig under den brännande ökensolen kämpar Odd för att undvika en hägrande katastrof med hjälp av sin själsfrände och en oväntad grupp allierade som inkluderar kungen av rock 'n' roll. Hans berättelse om hur det förflutna och nuet och ödets bestämmelser löper samman är det stoff våra värsta mardrömmar är vävda av.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0