krabba

jag inser nu att en person som jag trodde var min vän inte är min vän.
Man avslutar inte saker utan att säga vad som är fel, iaf inte i min värld.
Det är fegt att inte våga säga ifrån, fegt att inte våga konfrontrera.

Ena dagen pratade vi, nästa dag är jag visst utplånad från din vardag. Och jag fattar faktiskt ingenting.
Klarade du inte av att jag inte alltid är på glatt och trevligt humör? Klarade du inte av att jag lyssnar på gospelmusik?

Eller vad är det som har hänt.

Antagligen något jag inte får reda på eftersom du är så feg att du inte vågar säga vad som har hänt.


Hoppas du mår bra iaf, vet inte om du läser här.



Lukas slog i pannan i glasbordet igår och trillade av sin bobby car idag och slog i bakhuvudet.
Imorgon drar jag till Bryssel, det kommer nog bli jobbigt att vara utan familjen i några dagar. Snacka om
att jag ska gosa med Lukas imorgon!